Spelar variationen roll för hur mycket du äter?

Om våra sinnen utsätts för ett och samma stimuli kommer de att mättas. Om man exempelvis arbetar eller bor i en miljö med ett visst ljud eller en viss doft, så slutar man snart att känna eller höra detta. Det sorteras liksom bort från vårt medvetande trots att det finns där hela tiden.

Våra smaklökar fungerar på samma sätt. Ofta kan man uppleva att den första tuggan av något är allra godast och skulle vi få äta enbart vår favoriträtt hela tiden skulle den troligtvis inte upplevas lika god efter ett tag.

När man i studier har tittat på variationens betydelse har det dessutom visat sig att det inte ens behöver vara verklig variation som påverkar vår konsumtion. Det räcker att vi upplever variation för att det ska ha betydelse!

Några exempel. Du får en skål med godis och kan äta precis så många du vill. Det finns olika färger på godisbitarna, men smaken är helt identiskt oavsett färg. Här visar studier att vi tar för oss och äter betydligt fler godisbitar om antalet färger är större, eftersom det skapar variation.

Vi äter också fler godisbitar om alla färgerna blandas i en och samma skål, än om lika många färger delas upp i en skål per färg, trots att den faktiska variationen i dessa två exempel är identisk. I detta fall är det alltså den upplevda variationen som blir avgörande.

För den som vill kontrollera eller minska sin vikt är variationens effekt bra att känna till. Det kan exempelvis vara bra att undvika bufféluncher, som erbjuder stor variation och lätt leder till överätning.

För att öka intaget av grönsaker kan det vara bra att blanda ett större antal, gärna med olika färger, eftersom variationen då verkar för att vi ska äta extra mycket – vilket ju är bra så länge det inte går till överdrift.

När det gäller det så kallade ”utrymmet”, d.v.s. godis, chips, läsk, konditorivaror, alkoholhaltiga drycker mm, som man kan unna sig i mindre mängd ibland, gäller det att begränsa variationen. Undvik t.ex. godisblandningar med många olika färger som lätt lockar till omedveten överätning.

Källa: Wansink, Mindless Eating, Why We Eat More Than We Think, 2009.