Ulrikas resa – vägen till operation

Här och i kommande inlägg kommer du kunna följa Ulrikas på hennes resa! I detta första inlägget berättar hon om vägen till sina operationer, först Gastric banding och senare även en Gastric Bypass.

”Jag heter Ulrika och jag är 52 år.

Jag har tre barn, en röd stor katt och en häst. Jag jobbar med ekonomi och bor i radhus.

Jag har nästan alltid haft övervikt. Kanske 10 kg. Jag har alltid tänkt på min vikt och mått ganska dåligt över att jag inte kan kontrollera det bättre. Jag har varit med i viktväktarna flera ggr och det har alltid gått bra, jag har gått ner i vikt. Men sen hamnar jag tillbaka i samma mönster igen. Jag har nog alltid sett det som en tidbegränsad bantning, och så länge jag är med och har kontroll går det ypperligt. Sen kommer jag ner i vikt, då släpper jag kontrollen och kilona smyger sig på igen. Jag har alltid hållit i gång och rört på mig. Jag joggar ung tre ggr / vecka och jag går på Friskis-pass två gånger per vecka och rider min häst en hel del, så mitt problem har aldrig varit att jag inte har rört på mig utan att jag har haft dålig koll på vad jag stoppar i mig.

När jag vart gravid med min första son så gick jag upp säkert 40 kg. Jag vägde som mest 122,5 kg. Jag hade hört att när man ammar etc så kommer man gå ner i vikt och jag tror att jag tog det som en garanti för att vikten skulle lösa sig, men för mig vart det verkligen inte så. Jag gick bara upp i vikt. Inte ett kilo rasade av , snarare tvärtom.

Jag tog då själv kontakt med vårdcentralen och bad om hjälp. Jag fick en tid till Danderyd och pratade med en läkare där. Han informerade mig om Gastric Banding som var den typen av operation man gjorde mest då, vilket innebär att man sätter ett band runt magsäcken som gör att man inte kan äta stora saker och allt som liksom kleggar ihop sig funkar inte att äta. Typ bröd, pasta etc. Jag hade även svårt för frukt och kött gick inte alls. Det gjorde att jag åt mycket soppor, mos och sådan typ av mat. Det roliga var att jag vart sugen på soppor, vilket jag inte alls tyckte var speciellt gott innan min första operation. Jag gick ner till 72 kg, det funkade hur bra som helst och jag mådde toppen. Det enda smolket i bägaren var att jag kräktes enhel del, det låter ju inte så trevligt, men jag vande mig, hur nu det ens är möjligt… Maten fastnade på vägen ner och då kräktes man upp den och sen var det bra med det. Helt otroligt tycker jag nu. 😊

Sen helt plötsligt någon gång under 2016 så började jag märka att jag kunde äta pasta och bröd, det märkliga är att man hela tiden testar lite fast man vet att det inte går. Hur som helst så gick det… och då började jag äta mer av det, så konstigt. Hade jag inte lärt mig något av alla de här åren kan man ju tycka? Tydligen inte… Jag började sakta gå upp i vikt. Tog kontakt med Danderyd igen. Och de gjorde en gastroskopi och det visade sig mycket riktigt att mitt band runt magsäcken hade gått upp. Det finns alltid en risk att det kan hända, men det hade funkat toppen hela tiden för mig därför var jag väldigt oförberedd på det. Jag blev då erbjuden en Gastric Bypass, efter som bandingen som jag tidigare gjort inte längre gjordes.

Det är det bästa jag har gjort. Jag gick ner till 72 kg igen och nu har jag gått upp till 75 kg lite upp och ner. Jag trivs superbra i den här vikten. Jag har fått tillbaka mitt liv. Jag mår bra. Jag kan släppa tankarna och det ständigt dåliga samvetet jag alltid haft kring mat.”